|
Jiang Zemins personliga korståg
(Ingår i redogörelsen
Varför förföljelse)
Falun Gong (även kallad Falun Dafa) är en uråldrig from av qigong, en metod som renar kroppen och sinnet genom långsamma rörelser och meditation. Många kallar qigong för "kinesisk yoga". Liksom yoga och Tai chi, spelar qigong en central roll i många människors liv i Asien – nästan varje park i Kina är full av människor som utövar de här metoderna, från morgon till kväll. Ändå skiljer sig Falun Dafa från de flesta andra qigong-metoder genom att den inte bara strävar efter god hälsa, utan utövaren har som mål att uppnå visdom och att återvända till den egna ursprungliga osjälviska naturen. Kärnan hos metoden är tre principer: Sanning, Godhet och Tålamod. Genom att både studera Falun Dafas undervisning och göra övningarna, vill utövarna bli bättre människor genom att förkroppsliga de här principerna i allt de gör. Falun Dafas utveckling Falun Dafa introducerades till allmänheten i maj 1992, när
Li Hongzhi höll sin första föreläsning i Changchun i Kina. Kort därefter reste
han tillsammans med några elever till Oriental Health Expo i Peking, där Falun
Dafa fick ta emot flera priser och där arrangörerna insisterade på att Li höll
flera oförberedda föreläsningar avseende Falun Dafas principer. Under de följande två och ett halvt åren bjöds Li in att hålla
föreläsningar i nästan varje större stad i Kina, vilket resulterade i
sammanlagt 54 föreläsningar. Alla instruktioner övervakades på den tiden av den
kinesiska regeringens qigong-organisation, China Qigong Scientific Research
Society. Trots att Li höll sin sista föreläsning i slutet av 1994, fortsatte metoden att växa i explosiv takt mellan åren 1995 och 1999. Under de åren spreds metoden muntligt och lärdes ut utan kostnad och övningsplatser organiserades av frivilliga. Efter 1995 har Li Hongzhi rest till många länder i världen och hållit föreläsningar om Falun Dafa och diskuterat metoden med sina elever. Alla föreläsningar har varit kostnadsfria och öppna för allmänheten. I mitten av 1999 utövades Falun Dafa i över 40 länder i världen [1] [idag ca 70 /red].
Förföljelsen av Falun Dafa i Kina Många kinesiska ledare, däribland den kinesiske
premiärministern Zhu Rongji och direktören för Kinas Sportkommission, Wu
Shaozu, lovordade de goda hälsoeffekterna som metoden förde med sig till
landet. [4] Ledaren för kommunistpartiet, Jiang Zemin, blev emellertid orolig
för det stora antalet utövare och trodde att Falun Gongs fridfulla natur gjorde
gruppen till ett lättbesegrat byte. Han bannlyste metoden 1999. Efter att ha
misslyckats med att "utplåna Falun Gong på tre månader", som han
utlovat, intensifierade Jiang sin propagandakampanj för att vända den allmänna
opinionen mot metoden medan han i tysthet fängslade, torterade och till och med
mördade dess utövare. Kinaexperter pekar på den systematiska kampanj som Jiang
genomfört mot Falun Gong och hävdar att den även påvisar ett annat
bakomliggande motiv. I en artikel daterad den 9 februari 2001, citerar CNN:s
erfarna Kinaanalytiker Willy Wo-Lap Lam en äldre kinesisk partimedlem som
säger: "Genom att starta en kampanj i Maos anda [mot Falun Gong] tvingar
Jiang kärnan av äldre medlemmar att svära trohet till hans linje... Det här
kommer att förstärka Jiangs auktoritet." Genom att utmåla Falun Gong som
en fiende till landet, hoppas Jiang på att mobilisera landet i en kamp med
honom själv vid rodret och därigenom hoppas han kunna stärka sin makt. Fram till den 7 januari 2004 har Falun Dafas Informationscenter kunnat bekräfta 841 dödsfall [3] till följd av att förföljelsen av Falun Gong startade i Kina 1999. I oktober 2001 rapporterade en regeringskälla i Kina att det verkliga dödstalet översteg 1 600, samtidigt som FDIC hade fått 323 dödsfall bekräftade. Om det verkliga dödstalet visar samma ökning som det bekräftade, skulle det verkliga dödstalet idag vara över 4 000. På grund av den stora svårigheten att kunna få tag i och bekräfta information i Kina avseende orättfärdiga dödsfall, är den större siffran förmodligen alldeles för låg. Som exempel strömmade det i mars 2002 in poliser från flera olika provinser i Changchun, där de belägrade staden under flera veckors tid. Invånare rapporterade att dussintals, om inte att hundratals utövare dödades. I det kaos som utbröt, kunde nästan ingen detaljerad information om dödsfallen samlas in av Falun Dafas Informationscenter.
Kampanjen intensifieras utomlands Kort efter att Jiang Zemin började förfölja Falun Gong i
Kina, reagerade det internationella samfundet med att fördöma Jiangs handlande.
Den 18 november 1999, lade kongressen i USA fram gemensamma resolutioner
(representanthuset och senaten) som fördömde förföljelsen. Flera medlemmar av
EU-parlamentet och det brittiska parlamentet har höjt sina röster mot de grova
övergrepp som Kinas Falun Gong-utövare utsätts för. Ian Johnson på Wall
Street Journal började författa en artikelserie som avslöjade de
fruktansvärda grymheter som begicks mot Falun Gong-utövare i Kina, vilken
senare gjorde att han vann Pulitzerpriset i internationell journalistik.
Guvernörer, borgmästare och lagstiftare i USA började utfärda proklamationer
till stöd för och som uppmuntran till de som utövar och stödjer Falun Gong. Gensvaret hos det internationella samfundet satte press på
Jiang att stoppa sin anti-Falun Gong-kampanj. Jiang svarade emellertid med att
utfärda ett direktiv: "intensifiera kampanjen utomlands". Kinesiska
ambassader och konsulat på olika håll i världen började då trappa upp sina
aktiviteter utanför Kina för att krossa stödet för Falun Gong, för att störa
Falun Gong-aktiviteter och för att försöka få dem bannlysta. Under de senaste tre åren har tjänstemän på kinesiska
ambassader och konsulat verkat för att förtala och förfölja Falun Gong i
England och i andra länder i världen. Jiang försöker ogiltigförklara all kritik av sitt handlande mot Falun Gong. Han försöker också att upprätthålla absolut kontroll över vad kinesiska medborgare hör och ser avseende Falun Gong. De flesta kineser känner bara till vad statsstyrd media rapporterar. Samtidigt är det så att ju mer stöd Falun Gong får utomlands, desto svårare blir det att dölja det för folket i Kina. Vem är Jiang Zemin? Såsom före detta ledare för Kinas kommunistparti och den kinesiska nationen i ett land med över 1,3 miljarder invånare och såsom en person som fortfarande i bakgrunden håller hårt i tyglarna till Kinas kommunistparti i sin roll som militär överbefälhavare, är Jiang Zemin förmodligen en av världens mäktigaste personer. De flesta vet emellertid väldigt lite om Jiang, hans väg till makten och hans inriktning i rollen som ledare för kommunistregimen i Kina. Från tekniker till borgmästare i Shanghai Under de första fyra årtiondena efter att Kinas
kommunistparti kom till makten, har Jiang Zemin stadigt stigit i graderna från
starten när han var tekniker på lägre nivå. Personer som kände Jiang i unga år,
säger att han inte drevs av någon filosofi eller ideologi, till skillnad från
hans föregångare Mao Zedong och Deng Xiaoping. Jiang drevs i stället av sin
instinkt att skickligt kunna landa på den vinnande sidan i de tumultartade politiska
kampanjer som sköljde över kommunistpartiet under flera årtionden. Under kulturrevolutionen i Kina degraderades eller avskedades de flesta tjänstemän som höll fast vid "traditionella" värderingar. Jiang lyckades dock undkomma helskinnad. På 70-talet blev Jiang borgmästare i Shanghai, Kinas mest industrialiserade stad.
Jiang Zemin och studentmassakern 1989 År 1989, efter tio år med ekonomiska reformer och större
öppenhet, hade många i Kina börjat uppskatta de västerländska idealen med frihet
och demokrati. En tidning i Shanghai, World Economic Daily,
blev mycket populär för att den ofta publicerade innehåll som ansågs för
kontroversiellt för de flesta statsstyrda tidningar. På våren 1989 uttryckte
Jiang öppet sitt stöd för tidningen och meddelade redaktören, Qin Benli, att
stadsledningen i Shanghai skulle verka för att minska trycket på World Economic
Daily. En månad senare höll World Economic Daily en minneshögtid för en avliden partimedlem som hade verkat för ekonomiska reformer. Sammankomsten lockade till sig många studenter. Kinesiska ledare som Deng Xiaoping trodde fortfarande på partiets absoluta makt, även om han inte var någon motståndare till ekonomiska reformer. Den 26 april utmålades den höga närvaron av studenter därför som ett "upplopp" på förstasidan i den statsstyrda tidningen People’s Daily. Jiang agerade snabbt Han kallade genast till möte med tusentals regeringstjänstemän. Han meddelade att Qin Benli skulle fråntas sitt arbete och att World Economic Daily skulle läggas ner. Beslutet medförde stora protester men imponerade på de mer hårdföra medlemmarna i kommunistpartiet i Peking. På mindre än två veckors tid massakrerades tusentals studenter på Himmelska Fridens Torg. Jiang kan sägas vara den som tjänade mest på studentmassakern på Himmelska fridens Torg den 4 juni. Zhao Ziyang, som hade stöd hos studenterna, avlägsnades från sin post som generalsekreterare och Jiang övertog positionen. Jiang stärker sin makt: Befordran, mutor och korruption Även om Jiang Zemin tillträdde sin post som
generalsekreterare efter massakern på Himmelska Fridens Torg 1989, höll Kinas
dåvarande ledare Deng Xiaoping, som hade utnämnt Jiang, fortfarande fast vid
makten. När Deng Xiaoping avled 1997 blev Jiang Zemin inte bara ledare för
kommunistpartiet utan också Kinas president, han befann sig på den absoluta
toppen av den politiska trappan. Till skillnad från Mao Zedong, som grundade
Folkrepubliken Kina, eller Deng Xiaoping, som ledde Kina till välstånd och till
att bli en stormakt, betraktades Jiang Zemin som en person som inte hade
åstadkommit någonting särskilt som nationens ledare. Jiang visste att hans
position var långt ifrån tryggad och vidtog omedelbart åtgärder för att stärka
sin makt. Det kinesiska folket ville absolut inte tillbaka till
fattigdomen, efter att ha utstått 30 magra år och isolering från omvärlden
under Maos tid och därefter smakat på ekonomiska reformer och en förbättrad
levnadsstandard när Deng var vid makten. Jiang Zemin utnyttjade människors
rädsla för att bli fattiga igen. Eftersom Jiang inte fick partielitens respekt, ville han
omgestalta eliten och göra den beroende av honom för att den skulle kunna
behålla sitt välstånd och sina privilegier. Den 24 oktober 1997, sex månader
efter Dengs död, utnämnde Jiang Zemin 152 nya generaler. Under de föregående tio
åren hade Deng Xiaoping bara utnämnt 16 nya generaler. Jiang favoriserade också
vissa grupper, såsom partiveteraner, armén, lokala regeringstjänstemän,
intellektuella och en del affärsmän och lät dem åtnjuta stora materiella
fördelar genom sina kopplingar till staten. De här avsiktliga förmånerna och
korruptionen orsakade kaos i de sociala och ekonomiska systemen genom att de
allvarligt urholkade moralen hos den styrande klassen. Redaktörer inom statsstyrd media framställde Jiangs
kampanj av självgynnande som en nationell dygd: "Vi ska alltid stödja
ordförande Jiang och ta till oss hans synsätt." Den senaste kampanjen som
uppmanar det kinesiska folket att "lära sig Jiangs Tre Påpekanden och
tillämpa dem överallt", är bara ytterligare en version på samma tema. De som inte varit så villiga att ta till sig synsättet att
Jiangs välfärd ska stå i centrum för Kinas politik, har råkat illa ut.
Hongkongs tidning Zheng Ming rapporterade att 157 erfarna
generaler tvingades pensionera sig i förtid 2001, på grund av att de ogillade
Jiangs kampanj med självgynnande. Av dem, tvingades 50 att lämna armén
helt. "Från början trodde många Kina-observatörer att antalet Falun Gong-utövare – 70-100 miljoner enligt den kinesiska regeringens egen bedömning 1998 – sågs som ett hot av kommunistpartiets ledare Jiang Zemin. Under de senaste tre åren har en hel del information emellertid kommit fram, som pekar på att Jiangs besatthet av att "utplåna" Falun Gong är djupt rotad i Jiangs personliga rädsla och ambition. För Jiang är det frågan om ett personligt korståg i vilket han har satsat hela sin politiska karriär." – Dr Yingnian Wu, UCLA Utgör 70-100 utövare ett växande hot? Utövandet av Falun Dafa blev snabbt mycket populärt i Kina efter introduktionen till allmänheten 1992, genom att metoden förde med sig markanta förbättringar av hälsan och var rotad i traditionell kinesisk kultur. Mallen 1995 och 1999, växte antalet utövare explosionsartat. En studie som genomfördes 1998 på uppdrag av den kinesiska regeringen, slog fast att antalet personer som utövade Falun Dafa var 70 miljoner. [4] I Kinas hårt kontrollerade kommunistiska samhälle har ingen grupp tillåtits existera utan regeringens tillåtelse och tillsyn. Många Kina-observatörer tror att enbart Falun Gongs storlek gjorde kinesiska regeringstjänstemän oroliga. Regeringen försökte dock inte slå till mot Falun Gong på en gång. Vid två tillfällen genomfördes noggranna utredningar om Falun Gong. Enligt källor med insyn i utredningarna, var slutsatsen av den andra utredningen bland annat att Falun Gong är bra för hälsan, välgörande till sin natur och att det inte fanns något hot mot regeringen. Även om den explosionsartade spridningen av Falun Gong i hela landet gjorde några ämbetsmän oroliga, så var den faktorn inte orsaken till att förföljelsen startade i juli 1999. Jiangs korruption skapar växande problem i Kina År 1998 bedömde några kinesiska regeringstjänstemän att 10
% av bruttonationalprodukten förskingrades av korrupta regeringstjänstemän.
Premiärminister Zhu Rongji har enligt rapporter sagt följande på ett möte inom
regeringen: "Varje år förskingras 80% av kapitalet hos företag som ägs av
militären och militärer på hög och mellannivå tar hand om intäkterna." Eftersom landets sociala och ekonomiska välfärd låg i händerna på ett privilegierat fåtal, led allmänheten enorma förluster. Enligt boken China by the Yellow River utvecklade Kina, under de första fem åren av Jiang Zemins styre, den största arbetslösheten, de största ekologiska skadorna och de största klyftorna mellan fattiga och rika i världen. Andelen rån är högst i världen. Andelen mord i kinesiska städer, rankas som nummer 5 i världen. Narkotikasmuggling kommer på tredje och illegala spel på första plats i världen. När korruption och inhemska problem växte så oerhört snabbt i Kina, började många lägga skulden på Jiang Zemin. Jiang ser Falun Gong som ett hot ur två perspektiv Genom Kinas historia har "qigong", som ibland
kallas för kinesisk yoga, spelat en central roll i kinesisk kultur. Såsom en
form av "qigong" på hög nivå, har Falun Gong sin grund i den här rika
traditionen och den för med sig den traditionella kinesiska kulturens visdom
och anda. Falun Gongs växande popularitet i början av 1990-talet, innebar
sålunda inte bara spridningen av en qigong-metod i Kina, utan den kinesiska
kulturens återuppvaknande. Till skillnad från majoriteten av qigong-metoder som kom
fram tidigt på 70-talet, går Falun Gong bortom strävan efter fysisk hälsa och
välbefinnande, mot visdom och återvändande till den ursprungliga, osjälviska
naturen. Metodens kärna är tre principer: Sanning, Godhet och Tålamod. Att
utöva Falun Gong innebär inte bara att göra övningarna och meditationen. Det
innefattar att verkligen ta principerna till sitt hjärta och att sträva efter
att förbättra sig genom att förkroppsliga de här principerna i allt man gör. Allteftersom metoden blomstrade i hela landet, kunde
människor i Kina se hur de som utövade Falun Gong hanterade svårigheter och
konflikter på ett balanserat och lugnt sätt och att de i alla situationer
tänkte på andras väl. Principerna hos Falun Gong och människors förhållningssätt
till dem, gjorde att Jiang såg ett hot mot sitt maktutövande. Han förstod att
de som utövade Falun Gong representerade en grupp som faktiskt var oåtkomliga
för hans metoder med mutor, korruption och frikostiga förmåner. Jiang förstod också att partiets långvariga motstånd mot traditionell kinesisk kultur, kunde utnyttjas för egen politisk vinning. Slutsats – Jiang tar sikte på Falun Gong i hopp om att "döda två flugor med en smäll" I juli 1999, med händelsen vid Zhongnanhai som svepskäl,
tog Jiang sikte på Falun Gong och släppte lös en massrörelse i Maos anda mot
det andliga utövandet. [5] Genom sitt försök att "utplåna Falun Gong",
hoppades Jiang att eliminera ett potentiellt hot och samtidigt avleda
människors ilska över landets situation bort från honom själv. Han hoppades
kunna utmåla Falun Gong som en "allmänhetens fiende" och "ett
hot mot samhället". Därefter kunde han mobilisera en politisk kampanj med
sig själv vid rodret och på det viset kunde han utge sig för att vara landets "försvarare".
Om människorna ställde upp bakom Jiang, skulle till och med hans rivaler inom
partiet tvingas ställa sig på hans sida.
Sålunda försökte Jiang döda två flugor med en smäll – han skulle utplåna en grupp han ansåg vara ett potentiellt hot och samtidigt stärka sin politiska makt. Jiang mobiliserar Kinas säkerhetsapparat "Under intensiv press för att stoppa flödet av
personer som var på väg mot Peking för att protestera, stationerade Weifangs
ämbetsmän poliser i Peking, de drev sitt eget fängelse där och skickade
människor till ’hjärntvättcentra’ på sina hemorter, där de misshandlades tills
de gav upp sin övertygelse eller dog. Grymheterna från polisens sida ökade bara
efter det att högre tjänstemän började bötfälla sina underlydande." - Wall Street Journal, 26 december, 2000 Hans namn kan inte avslöjas då det med all säkerhet skulle
medföra att han kastades i fängelse och torterades av sina poliskollegor. Inte
heller kan hans rank eller nummer på brickan uppges, men hans berättelse – som
skildras i en artikel som skrevs av journalisten Ian Johnson på Wall Street
Journal, som vann Pulitzerpriset i december 2000 – avslöjar ett chockerande
system av mutor och utpressning bland poliser och säkerhetspersonal i Peking,
vilket erbjuder ekonomiska incitament för att tortera Falun Gong-utövare som
hålls inspärrade i huvudstaden. Sedan 1999 har ledande människorättsorganisationer rapporterat en systematisk tortyr och dödande av Falun Gong-utövare i praktiskt taget varje region i Kina. Det är emellertid svårt att föreställa sig hur Jiang Zemin har fått polisen och säkerhetsstyrkorna i hela landet att ställa upp på en så omfattande kampanj. Påtryckningar "uppifrån" medför fria händer att förhindra att Falun Gong-utövare vädjar om rättvisa och hjälp För att kunna implementera förföljelsen uppifrån och
neråt, har Jiang och hans medhjälpare använt påtryckningsmedel för att vinna
stöd hos poliser och ämbetsmän på alla nivåer. Till följd av det här, har många
samtyckt för att slippa bli förföljda själva, vilket skulle kunna innebära att
förlora sitt arbete, trakasseras eller till och med bli inspärrad i
arbetsläger. Efter att Jiang Zemin gjorde förföljelsen mot Falun
Gong-utövare till högsta prioritet år 1999, har den centrala ledningen hållit
varje region direkt ansvarig för att kväva allmänna appeller för Falun Gong,
från sina respektive regioner. Om en viss tröskel passeras, kommer lokala
ämbetsmän att kritiseras av sina överordnade och tvingas att skriva "självkritiska"
uttalanden och ofta tvingas de betala bötesbelopp eller så bestraffas de på
andra sätt, enligt ämbetsman Zhao. Lokala ämbetsmän använder i sin tur samma metod för att vidarebefordra ansvaret ner till städer och stadsdelar och slutligen till polisstationer, polischefer och enskilda poliser som verkställer tortyren. Enligt Zhao är det här systemet med lokalt förtryck känt som "förstahandsprojektet" och det leds oftast av den lokala ledaren för Politik- och Rättskommittén. I Ian Johnsons artikel i Wall Street Journal från den 12 december 2000, står det att det här systemet "sätter en enorm press på lokala ämbetsmän att gå med på centrala påbud – men att det ger dem absolut handlingsfrihet avseende genomförandet", vilket ofta innebär brutal tortyr. Johnson rapporterade att den här policyn ledde till många "tragiska beslut" i Weifang, liksom i många andra städer och att polisens brutalitet "bara ökade efter att ämbetsmän på högre nivåer började bötfälla sina underlydande för varje person som kom till huvudstaden för att vädja om ett slut på förföljelsen." Ämbetsmän tar till mutor för att undvika bestraffning "från högre ort" Så snart en utövare arresteras i Peking, är polisens
första uppgift att ta reda på från vilken region personen kommit. Polisen
rapporterar sedan till 610-Byrån hur många utövare som arresterats från
respektive region. "För att undvika att utövarnas protester noteras och
därmed skadar imagen hos de som leder förföljelsen av Falun Gong på lokal
nivå, mutas polisen på Tiananmens polisstation av myndigheter på regional och
lokal nivå, från patrullerande poliser till enhetschefen", avslöjar Zhao. "Kostnaden
för att få tag i en utövares rapport, varierar mellan 200 och 500 Yuan och är
ibland ännu högre." Enligt Zhao, rapporteras bara så få som kanske en av tio
utövare som arresteras på Himmelska Fridens Torg. Det kan vara orsaken till det
stora antalet saknade personer och till avvikelserna mellan redogörelserna från
gatuförsäljare på Tiananmen, som vittnar om att det sker ett stort antal
appeller för Falun Gong varje dag och poliserna som hävdar att de knappt
inträffar alls. Inte bara Tiananmens polisstation får en sådan bonus, enligt Zhao. Olika enheter i Peking som ställer samman namnlistor med Falun Gong-utövare – såsom Allmänna Säkerhetsbyrån, Nationella Säkerhetsbyrån, Järnvägsbyrån, Appellkontor, olika interneringsläger och 610-Byrån själv – deltar också i muthärvan. Tortyr för att tjäna pengar Att förfölja Falun Gong-utövare har verkligen blivit en lönande
affär för många enheter. För att kunna få de här mutorna, måste ämbetsmännen
snabbt få tag i adresserna till de som vädjar i Peking. Poliserna antingen
lurar eller misshandlar utövarna, för att få dem att avslöja informationen. Om
ingen av metoderna fungerar, skickar de utövarna till andra stationer och
interneringsläger för att försöka få fram informationen genom ytterligare
tortyr. Möjligheten att få mutor i kombination med hotet om
bestraffning från ledningen om de inte lyckas få tag i utövarnas adresser, har
resulterat i tillämpningen av systematisk, hänsynslös tortyr. Det är helt
enkelt så att vissa poliser inte skyr några medel för att få tag i den önskade
informationen, inte på grund av att de samtycker med regeringens policy utan
för att kunna tjäna några Yuan. Zhao sammanfattar: "Förföljelsen av Falun Gong-utövare har sålunda blivit ett effektivt sätt för en del enheter i Peking att tjäna pengar. Det är anledningen till att de gör allt för att identifiera en utövare. En polis från Fuyous polisstation har berättat att deras kontorsutrustning och luftkonditionerare har finansierats av mutorna från en av provinserna." Stödet minskar I takt med att allt fler poliser har lärt känna Falun
Gong, har många emellertid blivit tveksamma till att gå med på förföljelsens
korruption. Scott Chinn från New York vittnar om att en polis, efter att han
spärrats in i Peking på grund av att han vädjat för Falun Gong, visade honom
ett meddelande som han skrivit in på sin mobiltelefon: "Jag vet att Falun
Gong är bra. Jag är hemskt ledsen." En utövare från Toronto, som brukar
ringa upp polisstationer i Kina, berättar om en diskussion hon haft med en
polischef på en enhet: "I slutet av vår diskussion sade han uppriktigt
till mig att han inte längre skulle tortera Falun Gong-utövare." Många poliser har verkligen bestämt sig för att inte
förfölja Falun Gong-utövare, som exempelvis den polis som lämnade information
om systemet med "tortyr för pengar". Jiangs förföljelse har sålunda
satt de här poliserna och ämbetsmännen i en position där de måste välja mellan
pengar och frihet från bestraffning å ena sidan, eller om de å andra sidan ska
leva enligt sina moraliska principer. Därför är de också offer för den här
förföljelsen.
[2] U.S. News & World Report, "Ett opium för folket?", 22
februari 1999 [3] Se www.faluninfo.net för aktuell statistik [4] The New York Times,
"Ledare för kinesisk rörelse lever i exil", 27 april 1999 [5] CNN, "Kinas
förtryck medför ett högt pris"
|