Med tanke på denna situation känner jag som en erfaren Falun Gong-utövare ett behov av att avslöja en mängd konspirationer som Luo Gan och hans medbrottslingar har utfört före den 25 april 1999 och att förklara den ofrånkomliga ”25 april-händelsen”. Det kommer också att klargöras att Luo Gan och hans krets är riktiga brottslingar som konspirerade innan den ”25 april Zhongnanhai-händelsen” och att de dessutom utsatte Falun Gong för falska beskyllningar grundade på denna händelse.

I. 1996 – Första halvåret

Centralkommitténs niopersoners styrelse för ”Qigong och vetenskap om den mänskliga kroppen” beslöt sig för att överlåta ansvaret av qigong-aktiviteter, grundat på statsfullmäktiges intention, till Statens kommission för fysisk kultur och idrott. Kommissionen för vetenskap, teknik och industri för nationellt försvar tog det formella beslutet att Kinas qigongförbund inte längre var ansluten till den.

I enlighet med Centralkommitténs intention, likväl som att vidmakthålla en korrekt, opåverkad, överensstämmande och ofelbar utveckling av Falun Gong under denna tid, var Lärare Li Hongzhi den förste att bestämma sig för att gå ut ur Kinas qigongförbund vars syfte uteslutande hade blivit att tjäna pengar. Han förklarade också att han inte längre var en ”direkt ansluten qigongmästare”. Denna handling skakade om ett par qigong-skurkar och de började orsaka problem. De använde sig av ett par missnöjda personer från Changchun som hade blivit avvisade från Falun Gong på grund av att de hade försökt tjäna pengar på Falun Gong. Dessa planterade bevis, spred rykten, fabricerade material och använde sig av andra ömkliga metoder för att attackera Li Hongzhi och Falun Gong. Detta material spreds som dokument från Kinas qigongförbund till lokala qigongförbund över hela landet. De överlämnades också till de ministerium som var en del av Centralkommitténs niopersons styrelse för ”Qigong och vetenskap om den mänskliga kroppen” (däribland Statens kommission för fysisk kultur och idrott, Ministeriet för medborgerliga angelägenheter och Ministeriet för offentlig säkerhet och Ministeriet för nationellt försvar).

Chefen för Statens kommisssion för fysisk kultur och idrott, Wu Shaozu, och andra ledare framhöll snabbt, baserade på deras djupa förståelse av qigong och andra populära aktiviteter, att Kinas qigongförbund var en icke-regeringsstyrd, inofficiell enhet. Det var inte tillåtet för förbundet att bli hierarkiskt organiserat och att distribuera sina dokument officiellt. Förbundets aktiviteter hade i själva verket konfronterat statens administrativa departement. Ministeriet för medborgerliga angelägenheter förklarade snart Kinas qigongförbunds inregistrering som ogiltig, grundat på att det inte var en officiellt ansluten enhet. Det gavs också order om att förbundet skulle finna en organisation eller enhet som var villig att ta ansvar över det, innan det återigen sökte till Ministeriet för medborgerliga angelägenheter för godkännande att bli ett lagligt förbund.

Luo Gan, som är ansvarig för "Kommissionen för politik och lagar" och Ding Guangen från Centralkommitténs Propaganda-departement, drev på och satte igång följande händelser mot Falun Gong för att öka sitt inflytande utifrån sina egna politiska intressen:

(1) ”Guangming Daily-händelsen”. I ett reportage med titeln ”Ständig varningssignal mot pseudovetenskap” var det första gången boken ”Zhuan Falun”, som var rankad bland de högsta på listan över de mest populära böckerna, blev citerad ur sitt sammanhang och kritiserad.

(2) På anstiftan av Centralkommitténs Departement för propaganda spred Press- och Publikations-administrationen interna dokument för att sätta press på alla publiceringsbyråer över hela landet för att förbjuda publicerandet av Zhuan Falun, Kinesisk Falun Gong och andra Falun Gong-böcker med anledning av att de ”spred vidskepelser."

(3) På initiativ av Luo Gan och hans skara, började därefter de statliga säkerhetsorganen den första hemliga utredningen av Falun Gong över hela landet. De fokuserade på att hitta felaktigheter och samla bevis som en förberedelse inför att bannlysa Falun Gong.

Efter ovanstående händelser skickade tusentals Falun Gong-utövare brev till berörda departement. I breven skildrade de på ett lugnt och vänligt sätt den stora nyttan de haft av Falun Gong till både kropp och själ. De bekräftade Dafa som den stora Fa (lagar och principer) av stor dygd, som har varit till nytta för hela landet och dess människor. Detta gjorde det möjligt för många departement att för första gången få en förståelse beträffande Dafa och det har också, genom de ovan nämnda händelserna, låtit en stor grupp människor med förutbestämda öden börja utöva Falun Gong och dra nytta av det. De statliga säkerhetsorganen inte bara misslyckades med att samla ”olagliga” bevis genom de öppna och de hemliga utredningarna, men påtagligt många av den statliga säkerhetstjänstens agenter som hade haft direkt kontakt med Dafa, slöt sig till ledet av utövare.

Fastän trädet vill ha det vindstilla, så kan den ständiga vinden göra det omöjligt för det att få stillheten.

Vi ska nu se på –

II. År 1997

(1) Kinas Buddistiska förening, som är kontrollerad av Byrån för Religiösa Angelägenheter, iscensatte en attack. Den publicerade artiklar i dess tidskrift ”Dharmas Röst” som attackerade Falun Gong och Lärare Li Hongzhi. Från och med nu började de olika "Byråerna för religiösa angelägenheter" över hela landet sina planerade attacker på Falun Gong. Några provinser och kommuner beordrade till och med munkarna i templen att sätta upp de attackerande artiklarna som hade blivit publicerade i ”Dharmas röst”.

(2) I juni började Luo Gans svåger, He Zexiu, attackera Falun Gong i ”Månadens vetenskapliga och tekniska händelser” i Guangdong-provinsen.

(3) Under det andra halvåret av 1997 (oktober) utövade en obotligt sjuk journalist Falun Gong och då det inte blev några förbättringar av hans fysiska kondition så dog han till sist. De lokala tidningarna publicerade då en artikel kallad ”Falun Gong – en skadlig folklig kult” som häftigt attackerade Falun Dafa. På anstiftan av berörda departement skyndade sig tidningar landet över att trycka om denna artikel. De hittade på, broderade ut och lade till obegränsat med lögner. Några brände t o m upp välvilliga brev från otaliga Falun Gong-utövare och fortsatte attacken. De upphörde inte förrän många utövare spontant begav sig till nyhetsbyråerna för att uttrycka sin oro över situationen. Samtidigt skrev många utövare brev till ledarna för Centralkommittén.

Det är värt att poängtera att de människor som var ansvariga för många tidningsredaktioner fick veta sanningen genom att uppmärksamt lyssna på Dafa-utövares uppriktiga och stillsamma uttalanden. De gjorde objektiva och rättvisa korrigeringar och några publicerade t o m ursäkter i tidningarna. Detta gav återigen oavsiktligt kraft till spridandet av Falun Dafa.

Mot slutet av 1997 föreslog Li Hongzhi att Falun Dafas Forskningssällskap skulle sända ett flertal meddelanden till assistentcentra i olika delar av landet i ljuset av Dafas snabba utveckling i Kina. Detta gjordes också med syfte att vara ansvarsfull gentemot samhället och avlasta de statliga säkerhetsdepartementen från dessa angelägenheter. Notisernas två huvudpunkter var att:

(1) Assistentcentras skulle utgöras av frivilliga utövare på orten och skulle ha sin bas i parker och/eller på utövningsplatser. Att aldrig etablera några hierarkiska assistentcentra som t ex allmänna assistentcentra och /eller underordnade assistentcentra.

(2) Allt som görs som är relaterat till Dafa måste vara upprätt och rättfärdigt. Assistentcentra kan aldrig publicera sitt eget material, samla ihop eller förvalta en enda krona. Publicering av Dafa-böcker måste ske genom formella distributionskedjor i samhället och vi ska låta människor i berörda departement och företag i samhället göra utgivningen. Även om det skulle vara brist på böcker föredrar vi att erfarna utövare kopierar böckerna åt nybörjare, hellre än att kompromissa med reglerna.

Li Hongzhi har satt upp stränga krav för utövare i ovanstående frågor. Assistentcentra i olika delar av landet har alltid tagit den tuffa vägen genom att uthärda förödmjukelser utan agg eller beklagan och på så sätt löst upp många missförstånd när de blivit pressade från alla håll i samhället. Trots de ansträngningar Li Hongzhi och Falun Gong-utövare gjorde, släppte inte Luo Gan, He Zexiu och gruppen kring dem denna fråga vid denna tidpunkt.
De snabbade på för att iscensätta dessa hemska handlingar och vi ska nu gå vidare till –

III. År 1998

(1) Vid årets början. Enligt den allmänna uppfattningen var ”Pekings TV-stations-händelse” iscensatt endast av de två släktingarna, He Zexiu och Luo Gan.

(2) Därefter blev He Zexiu varnad av det Statliga Säkerhetsdepartementet och blev ombedd att inte anstifta händelser som förvränger sanningen. Inte desto mindre intensifierade han sina ansträngningar, uppbackad av Luo Gan, genom att använda sig av ursäkten att hålla anföranden mot pseudovetenskapen. Han höll tal i hela landet och en stor del av talet var ägnat åt att attackera Pekings utövare för de vädjanden till TV-stationerna som de hade gjort och som He Zexiu kallade ”våldsamma handlingar”, ”belägringar” osv.

(3) Omgående följde på detta, på initiativ av Luo Gan, att den 10:e Byrån för Statens Säkerhetsministerium utfärdade dokument för att undersöka och komma åt Falun Gong. I de utfärdade dokumenten hade slutsatsen om vad Falun Gong är och dess natur blivit definierad innan utredningen började. Påhittade beskyllningar kastades mot Falun Gong. De skapade och spred rykten och baktalade Falun Gong för att vilseleda de statliga säkerhetskontoren på lokal nivå, vilket förorsakade några allvarligt olagliga handlingar av internering och bestraffning av Falun Gong-utövare i Liaoning-provinsen och på andra platser.

Med tanke på denna allvarliga situation skrev många utövare inom partiet, regeringen, militären och från de intellektuella kretsarna i Peking gemensamt brev till ledarna i Centralkommittén. Några officiella specialister på lagstiftning gjorde också rättsliga analyser av denna utredning med dess förutbestämda innehåll och kom till slutsatsen att den var olaglig. Alla dessa ansträngningar förhindrade att händelsen spreds vitt och brett. Föreskrifterna som var skrivna av premiärminister Zhu och som var ämnade till att få en positiv lösning på förvecklingen kom emellertid i händerna på Luo Gan. Han såg till att föreskrifterna aldrig distribuerades till de lägre regeringskontoren och en ännu större konspiration var på gång.

IV. 1998 – Andra halvåret

Strategin för att använda propaganda mot Falun Gong i mediakretsar förändrades. På initiativ av Centralkommitténs berörda departement publicerade en tidskrift, som var ansluten till Press- och Publikationsbyrån för Inre Mongoliet, en artikel som häftigt attackerade Falun Dafa och dess grundare. Det var den sista utgivningen av tidsskriften innan dess namn skulle ändras och den spreds snabbt landet över. När utövare via telefon hörde sig för om detta använde utgivarna sig av ursäkten att ”tidskriften inte längre gavs ut” för att försvara sig själva. När denna konspiration hade avslöjats och de var tvungna att utfärda dokument för att återkalla tidningen, hävdade några av tidningens ansvariga att ”högre tjänstemän (antydande Press- och Publiceringsförvaltningen och Centralkommitténs Propaganda-departement) sagt till dem att de inte skulle be om ursäkt på grund av att Falun Gong inte var ett inregistrerat förbund."

En bok med namnet ”Kinas skadliga kulter” publicerades i Folkets Press i Tibets namn och trycktes på ett tryckeri i Chengdu, i Sichuanprovinsen. Falun Gong attackerades i denna bok och den distribuerades till hela landet. När lokala utövare hörde sig för om denna händelse tog varken pressen eller de olika provinsernas publiceringsbyråer på sig något ansvar för detta. De hävdade att boken var ”ett pirattryck med stulna boknummer” och att de inte skulle undersöka händelsen vidare.

Omedelbart efter detta utfärdade Departementet för Offentlig Säkerhet interna dokument där de internt kategoriserade Falun Gong som en ”skadlig kult”. Kontaktpersonerna för Falun Gong i landets olika delar bevakades och deras telefoner avlyssnades.

Vid årets slut publicerades en tidningsledare med namnet ”Läs om Falun Gongs olagliga aktiviteter i Gansu-provinsen” av Nyhetsbyrån Nya Kinas filial i Gansu i ”Nyhetsbyrån Nya Kinas interna referensmaterial”. Denna rapport sammanband falskt häxors aktiviteter och andra självutnämnda gudomligheter på Gansu-provinsens landsbygd med Falun Gong. Den ena efter den andra av Nya Kinas filialer i olika provinser tryckte om denna rapport och en del lade till sina egna provinsers utbroderade ”situationer” i artikeln. De är alla i grunden hörsägen och rykten. På grund av att detta interna referensmaterial var till för olika departements/byråers högre tjänstemän att läsa, hade det en väldigt negativ påverkan på dessa tjänstemän inom dessa departement/byråer och på kretsen av dessa högre tjänstemän. På grund av detta var de storskaliga erfarenhetsutbyteskonferenserna och gruppövningarna i olika provinser en efter en störda och förhindrade. Även i provinser och städer där assistentcentra för Falun Dafa formellt var registrerade och anslutna som till exempel Shanghai, Guangdong, Guanxi, Hubei, Changchun osv. var många korrekta aktiviteter tvungna att ställas in eller få sin utformning förändrade. Detta medförde många svårigheter för utövares normala utövning.

Nu var det 1999

Luo Gans ”släktkonspiration” uppenbarades steg för steg. Det var många rykten i omlopp under denna tid som t ex att bannlysandet av Falun Gong skulle ske en viss månad. Några sa att den skulle ske efter bannlysningen av ”Kinesisk Gong” (en annan form av qigong som lärdes ut i Kina), andra sa att den skulle ske efter Macaus återförening med Kina, medan andra sa att den skulle ske efter 1 oktober-paraden – nationaldagen. Men He Zexiu kunde inte vänta längre än till i april då han äntrade scenen och orsakade ”Tianjin-händelsen”. Därefter bereddes vägen för den av Luo Gan noggrant planerande ”Zhongnanhai-händelsen” och beroende på Jiang Zemins trångsynta och arroganta dominans var målet med det omfattande förtrycket av Falun Gong uppnått den 20 juli.

Med hänvisning till ovanstående händelser kan man tydligt se att ”25 april Zhongnanhai-händelsen” och ”Tianjin-händelsen”, som utlöste den förra, var en stor ”höjdpunkt” i den serie av konspirationer från Luo Gan och hans medbrottslingar för att falskt anklaga och förtrycka Falun Gong. Därför kan man säga att även om ”25 april-händelsen” inte hade hänt så skulle det förr eller senare komma ageranden som dessa för att slå ner på Falun Gong. Luo Gan och hans medhjälpares illvilliga avsikt att osant anklaga och attackera Falun Dafa och dess grundare kom inte att förändras av att Dafa-utövare uthärdade förödmjukelser och förnedring och visade ärlighet och vänlighet. Detta på grund av att Luo Gan och en handfull andra bedragare inom det kinesiska kommunistpartiet var fast beslutna i sitt agerande utifrån sina egna politiska avsikter.

Naturligtvis kommer deras förtryck inte att lyckas och detta kan man se på den tilltagande utvecklingen av Falun Dafa runt om i världen under det år som gått sedan den 20 juli 1999. Detta har med eftertryck slagit fast att ondska, grymhet och brutalitet aldrig kan tränga undan Zhen - Shan - Ren (Sanning - Godhet - Tålamod) som är universums stora lag och de grundläggande egenskaper som är närvarande i allt och alla. Den sedan länge planerade konspirationen och förtrycket, planerat av Luo Gan och hans medbrottslingar, har orsakat en stor olycka för nationen och det kinesiska folket. Deras onda handlingar är ofantliga. Vad som väntar dem är himlens vedergällning och historiens dom.

En Falun Gong-utövare från Kina

20 september 2000